Redan som liten flicka var hennes stora mål i livet att bli världsmästare.
Det uppnådde islandsryttaren Elsa Teverud redan som 21-åring.
– Det kändes nästan lite tomt, säger RS Mustangs ambassadör som hunnit få perspektiv på ryttarkarriären.
Nu har det snart gått fem år sedan vinnarskallen Elsa Teveruds orgie i segrar. 2019 vann hon hela fem SM-guld och följde upp med att ta hem VM-guldet i femgångskombination med sin dåvarande stjärna Kopar.
Då var hon young rider.
Nu är hon 26 fyllda – och har som seniorryttare upptäckt att hon inte behöver ha speciellt bråttom, att ridsport är en idrott där tiden är på utövarens sida.
Visst drömmer hon om nästa års VM, men 2024 ser hon annars som ett mellanår där hon inte behöver skynda fram någonting.
– Senior är jag ju hela livet tills jag dör. Jag vill vinna VM även som senior men jag har inte satt något tidsspann för det. Just nu har jag ingen press. När jag var young rider hade jag hela tiden den här pressen: ”Nu är det ett år kvar”, ”Nu är det två år kvar” och så vidare. Nu känner jag att jag varken orkar eller vill ha det, säger Elsa Teverud.
Det har snart gått fem år. Vad tänker du när du ser tillbaka på VM-guldet i dag?
– Jag kan fortfarande bli tårögd när jag tittar tillbaka på det. Ända sedan jag började rida när jag var liten har mitt enda mål i livet varit att någon gång vinna VM. Sedan gjorde jag det.
Ja, redan vid 21 års ålder. Hur var den känslan efteråt?
– Det var blandade känslor. Det var dels sjukt fantastiskt häftigt och galet stort. Dels kändes det nästan lite tomt att uppnå målet. Det var liksom ”Vad ska jag göra nu då?” och ”Har jag någon annan mening med livet än det här?”.
Hur känner du inför att tävla i dag?
– Nu vill jag göra det för att jag verkligen känner att det är kul, för att jag känner mig redo och för att jag känner mig väldigt bra. Då kommer jag satsa, men som sagt känner jag ingen som helst tidspress just nu.
Elsa Teverud har just nu åtta hästar. Hon rider och tränar sju av dem, den åttonde är ett minishettisföl som med tiden är tänkt att fungera som terapihäst. Framtidshästen heter Kolskeggur som fyller sex i år.
– I år är inget VM-år utan det är Nordiska Mästerskapen som blir det stora. Kolskeggur är fortfarande lite för ung och grön och om det inte går extremt bra på tävlingarna nu blir 2024 ett litet mellanår för mig. Det viktiga är att låta honom få växa och träna. Det är honom jag hoppas på till VM 2025, då tror jag absolut att han kan vara redo.
Du är en av RS Mustangs ambassadörer. Vilket foder ger du dina hästar?
– Protein Plus är standard för alla hästar. Vi har väldigt bra hövärden på på eget hö och hästarna behöver inte jättemycket extra, men just nu går de på Protein Plus och Mineral Röd. Sedan får de Lusern, framför allt under vintertid. Sedan, i perioder, har jag smala hästar, bland annat en ung hingst som varit väldigt smal. Där har jag kört Protein Plus och toppat med Fiber. Det har varit en superkombination. Alla smala hästar går upp i vikt.
Vad står hästarna på?
– Förr använde vi alltid Kutterspån men när det sedan blev lite kris på spån och det blev svårt att få tag på gick vi över till Torvmix – och det är guld! Det är mer fukt än i spån och gör att hovarna inte blir lika torra. Det är lätt att mocka och det tar bort lukten.
