I generna finns vinnarskallen och tävlingsinstinkten.
I vardagen finns utbildningen och banhoppningen.
Emma Emanuelsson har höga mål och siktar på en återkomst i landslaget men tar samtidigt inga genvägar utan utbildar alla sina hästar själv.
– Det är få förunnat att kunna jobba med sin hobby, säger RS Mustangs mångåriga ambassadör.
I Stenkullen utanför Lerum ligger Stall Toleryd. Här har familjen Emanuelsson i generationer byggt upp en tvådelad verksamhet som består av ridskola och utbildning av tävlingshästar, allt från fyraåringar till hästar som går grand prix. Efter att de 17 och 20 år äldre syskonen Anna Emanuelsson och Lotta Björe sedan länge lämnat Lerum är det lillasyster Emma Emanuelsson som sköter all utbildning.
Hon gör det samtidigt som hon balanserar det klassiska familjepusslet med sin egen elitkarriär.
Att det är hårt arbete är ett understatement, men Emma klagar inte.
– Att jobba som vi gör är otroligt slitigt men att samtidigt kunna göra det på heltid och leva på det innebär många fördelar. Det ger motivation och passion och samtidigt är man lite knäpp i huvudet som håller på med det här ”24-7”. Jag kan aldrig säga att jag kommer hem klockan fem, det kan lika gärna bli klockan åtta. Räddningen är att mannen jag lever med har en förståelse för hur mycket tid jag lägger ner varje vecka. Han delar allt med mig och tycker det är väldigt roligt. Jag är lyckligt lottad, säger Emma Emanuelsson.
Hon drivs av långsiktigheten. Att jobba med unghästar, se dem växa, utbildas, utvecklas och förhoppningsvis få dem till framgångsrika tävlingshästar. Det är det som gjort att gården Stall Toleryd expanderat, som banat väg för Emmas sportsliga framgångar och möjliggjort investeringar. Förutom en B-ponny hon red som elvaåring har Emma Emanuelsson aldrig haft med ”färdiga” hästar att göra. Köpa ungt, utbilda själv och sedan skörda framgångar har varit parollen för Stall Toleryd.
Att skynda långsamt och låta saker ta tid har alltid varit viktigt för Emma. Hon uttrycker viss oro när hon ser den hets och stress hon upplever finns i dag, framför allt bland yngre ryttare.
– I den här sporten behöver du inte stressa, du behöver inte tänka att ”jag måste vara bra precis nu under de här åren”. En ryttare kan ta ett break och komma tillbaka om kroppen säger att det är okej. Just nu upplever jag att ponnyryttare, juniorer och young riders känner en väldig stress över att de måste ta sig till toppen, måste göra det där mästerskapet eller kvala in till den där speciella klassen. Många har extrem prestationsångest och vill vara alla till lags. Då tappar de lite av att njuta av de här åren. Den tiden kommer inte tillbaka, säger Emma Emanuelsson.
Just nu upplever jag att ponnyryttare, juniorer och young riders känner en väldig stress över att de måste ta sig till toppen, måste göra det där mästerskapet eller kvala in till den där speciella klassen.
Det finns ett pris på allt och ibland måste man sälja – på gott och ont. Försäljningen av Titan – Emma Emanuelssons hittills mest berömda häst – till USA för tio år sedan innebar att hon missade en bra chans att tas ut i EM-truppen. Samtidigt var det ingen tvekan.
– Vi ägde Titan, köpte honom som femåring och han gick hela vägen. När han såldes handlade det om väldigt mycket pengar. Det gjorde att det blev ett annat liv för oss. Försäljningen gav oss möjlighet att jobba mer i lugn och ro och långsiktigt finansiera det vi jobbar med varje dag. Efter det kunde vi, för en gångs skull, välja att köpa in unghästar med lite högre kvalitet och skapa en helt annan plattform, förklarar Emma Emanuelsson.
Emma är dotter till Bo Emanuelsson, banracinglegendaren med sju SM-guld och ett VM-silver på sin digra meritlista. Bo, som för övrigt kallas ”Emma”, är dock inte bara intresserad av hästkrafter utan även av hästar. Det är mycket tack vare hans iver, passion och vinnarinstinkt Emma Emanuelsson blivit den hon är på tävlingsbanan.
– Jag gillar att tävla. Det kommer från pappa som är en extrem tävlingsmänniska. Lotta är också en tävlingsmänniska men mer åt mammas håll. Anna, pappa och jag är extrema tävlingsmänniskor och det kan bränna till ordentligt ibland när vi spelar kort och har delade meningar om vilka regler som gäller, säger Emma Emanuelsson med ett klurigt leende.
Mamma Sigbritt är den i familjen som inte är speciellt intresserad av hästar. Men hon fyller en viktig roll med sina egenskaper.
– Mamma har gett upp nu, skrattar Emma och fortsätter:
– Hon är ingen hästmänniska och har inget intresse av att titta på tävlingar, men ett par gånger om året övertalar vi henne att följa med. Mamma är spindeln i nätet som ser till att alla mår bra. Hon håller ihop hela familjen och ser till att alla vi ”hästtokar” fortfarande firar midsommar och jultraditioner, som man uppskattar väldigt mycket. Hon gör en del arbete på kontoret men ingenting med hästarna.
På gården finns i dag 16 ridskolehästar och 12 tävlingshästar. Till sin hjälp har Emma en tjej som mockar, städar, sköter utsläpp och fixar med ponnyerna på ridskolan. Två andra tjejer hjälper henne med tävlingshästarna medan en kille fyra gånger i veckan utför gårdssysslor och fungerar som allt-i-allo.
– När vi inte är iväg på större tävlingar jobbar vi med unghästarna medan tävlingshästarna har en lugnare vecka. Dagtid är det mest jobb med unghästar och tävlingshästar och sedan är det ridskola från klockan 17 varje dag. Det är väldigt inarbetat och självgående och det är ganska lättskött med 16 hästar, säger Emma Emanuelsson.
Under helgen som gick var Emma Emanuelsson – tillsammans med Wilma Hellström och Cicci Bjn – ett av två svenska ekipage som tog sig till final i 1,60-grand prixen på Stockholms Stadion under Global Champions Tour. Hon gjorde det tillsammans med sin nya stjärna, det tioåriga stoet Canbella Blue. Tävlingsmänniskan Emma hoppas att samarbetet kan leda till en EM-plats nästa år.
– Jag har bra ägare som vill vara med och satsa och jag hoppas att jag får fortsätta min resa med henne, säger Emma.
Det är väldigt inarbetat och självgående och det är ganska lättskött med 16 hästar
Läs mer: Selma och Ingemar delar på ansvaret hos Hammarströms
